byEmschen       Vi som bloggar här       Kontakta oss

Varför har jag inte bloggat på länge?

22 maj, 2018 av maja Inga kommentarer

Hej!

Ja, nu var det ett tag sedan jag bloggade. Detta beror på en sak, SKOLAN. Det går jättebra i skolan men jag blir så trött av den. När jag är i skolan så tar min hjärna in så mycket intryck att jag flera dagar efter är helt slut. Detta är ju främst på grund av min Autism. Men det konstiga är att oavsett om jag tar det lugnt i flera dagar så är jag helt slut dagen efter. Vet inte varför men skulle gissa på att jag oroar mig dagen innan det är skola och det tar ju mycket av min energi och då blir jag också helt slut. Jag vet inte vad jag oroar mig för, jag antar att min hjärna letar efter saker att få ångest och bli oroad av.

Jaja, nu får vi tänka positivt. Jag har i alla fall påbörjat en slags utredning med skolan om vad jag ska få för hjälp framöver. Det är ju 3 veckor kvar till jag slutar första året av gymnasiet så det blir en rejäl slutspurt. Jag ska nämligen få hjälp av en elevassistent så att jag får godkänt i de ämnena jag har risk för F. Blir glad över att skolan äntligen tar mina behov mer seriöst än innan. De kämpar verkligen för mina rättigheter. En annan positiv sak är att jag (och min familj såklart) har flyttat. Det känns så skönt. Trivs mycket bättre dit vi flyttat. Vi har flyttat till en annan ort och det är nog därför det är skönt. Jag känner ingen här och jag slipper få ångest (nästan) varje gång jag står på tågstationen. Jag fick ångest på tågstationen innan eftersom att jag såg de från min gamla klass och dem (enligt mig) var ganska dömande människor. Så nu känns det mycket bättre. Finns såklart mer positivt men får inte ner allt med ord och skrift så jag antar att detta var allt för detta inlägget!

Hoppas ni får en fortsatt bra dag/kväll! ♥

Min morfar ♥

8 oktober, 2017 av maja 4 kommentarer

Min morfar är en person som betyder mycket för mig. Jag tror att vi är ganska lika…. Vi båda är envisa och bestämda samtidigt som vi är snälla också. Han bryr sig om andra (fast kan bli liiite självisk när han har lågt blodsocker….). Han har stöttat mig under hela mitt liv och förstått mig, och det kan mycket väl vara därför vi är så pass nära som vi faktiskt är. Han har lärt mig mycket samtidigt som jag har lärt han mycket (t.ex att säga tack, vilket han kan glömma ibland). Trots att morfar är typ 67 år eller något så har han mycket kvar att lära sig. Han är (kanske) 67 år men inombords är han ju inte ens 20 år…. Jag har ganska fångat morfar när han hållit på och trillat och jag kan vara hans skyddsängel på ett eller annat sätt och det tror jag han kommer vara åt mig med. Jag håller han sällskap när han går långsamt för det är inte lätt att gå när man är ”gammal”, har hjärtproblem och diabetes alltså. ♥ Om morfar läser detta så ska han läsa detta: Jag älskar dig ♥

 

Såhär glad blir man när man vinner ♥

Mormor och morfar ♥

                                                                                            Jag och morfar ♥

 

”Jag är rädd för att vara ensam”

21 september, 2017 av maja Inga kommentarer

Hej!

Det var ett tag sedan jag bloggade sist men efter skolan är jag jätte trött och jag har varit sjuk ganska mycket den senaste tiden vilket inte gör det bättre. Idag har jag haft ångest och känt mig stressad. Jag har ju fått några vänner på skolan som jag är lite närmare med, när jag kom till skolan fick jag reda på att alla mina bästa vänner (som jag förhoppningsvis kan kalla dem vid det här laget) utom en skulle komma. Den som skulle komma är ganska utåtriktad och umgås lite med andra klasser i lite större grupper (vilket hon såklart ska få göra) men det gjorde också att jag var ensam då jag trivs bättre när man är några stycken. Men det ska jag inte ta ut på henne då det är mitt fel att jag inte gjorde ett val och gick och var med dem. Det gjorde dock min ångest värre. Innan vi började skolan gick jag till kuratorn som jag går till lite då och då. Jag förklarade för henne att jag har lite ångest och stress och hon frågade mig varför och vad som skulle kunna vara det värsta som kan hända. ”Jag är rädd för att vara ensam” svarade jag henne då. Vi började prata om grundskolan då jag på vårt förra möte pratat om att jag inte trivts så mycket i min förra klass som jag gått med F-9 och då pratade vi om varför jag inte trivts och jag beskrev då hur jag blivit utstött (eller i alla fall känt mig det) och hur jag tyckte och tänkte om det. Jag sa att jag inte tänkt på det så mycket i lågstadiet men att jag på senare år börjat tänka mer på det. Vi kom fram till att det kanske var anledningen till att jag är rädd för att vara själv (i skolan i alla fall). Jag tror att det mycket väl kan stämma. Som tur var så var denna dagen inte så lång. Jag började i 9.40 (mötet från 8.30-9.00) och slutade 13.45. Jag hade dessutom bara tre lektioner. Jag har ju varit lite krasslig nu lite då och då och på engelska lektionen fick jag riktig panik, började typ gråta. Jag satt på lektionen och skulle läsa min bok, jag känner en hostning i halsen, jag hostar men den ville inte sluta!! Jag hostade typ 5 gånger per minut kändes det som. Jag satt där i kanske 3-5 min. Tillslut fick jag nog, jag gick in på toa och bara hostade och hostade så mycket att jag grät, dels av panik och sen pga hostan. Skitjobbigt! Jag var nog på toa i säkert 10 min för att få det att sluta vilket det gjorde efter att jag drack lite vatten. Men det var en sjukt jobbig händelse. Hela dagen kändes jobbig tills efter skolan då jag och en kompis tog tåget hem och sedan  när jag kom hem väntade Clara på mig utanför och vi skulle umgås lite efter skolan eftersom att hon hade studiedag (Lyckost)…. Sedan satte jag igång med lite läxor, har lyssnat på musik och sedan kollat idol så nu ska jag sova! Godnatt!

ADHD och ASD hos tjejer

5 september, 2017 av maja En kommentar

Hej! I detta inlägget tänkte jag prata om forskning inom ADHD och ASD för tjejer då man genom åren märkt att fler och fler tjejer har ADHD än vad man tidigare trott, jag tänkte även prata om min ADHD och Autism/Aspbergers. Så jag tänkte att vi börjar med forskningnen.

Forskning inom ADHD har nästan under hela tiden ADHD/ASD forskats varit inriktat på killar vilket gjort det så att det är svårt att märka av det på tjejer. För tjejer upptäcks diagnosen i genomsnitt när de är runt 13 år medan hos killar är genomsnittsåldern 5-10 år. Vissa tjejer med ADHD/ASD klarar inte av att nå kunskapskraven i skolan, de kan ha läs-och skrivsvårigheter, de kan ha specialintressen, svårt att kommunicera och ibland blir dem mobbade. När föräldrar säger att de misstänker att deras dotter har ADHD/ASD så skyller lärare rätt ofta på ångest, depression, familjeproblem och att de kanske bara har det svårt med något ämne, de skickar sällan barnen till skolpsykologer som kan skicka barnen till en riktig psykolog som även kan utreda diagnoserna vilket gör så att de flesta tjejer inte få någon diagnos. Men vad är då orsaken till detta? Jo, det ska jag ge svar på. Det finns flera anledningar, t.ex att forskningen är inriktad på pojkar och att tjejer visar annat beteende än pojkar för det mesta.  Många tjejer har inte jämnåriga bästisar, de har svårt att hantera krav och leker mer med yngre eller äldre vänner, vilket får vuxna lärare (och ibland vårdnadshavare) att tro att flickan bara är mogen för sin ålder. Men egentligen för tjejer som har ADHD eller ASD så tycker dem det är jobbigt att umgås med jämngamla skolkamrater eller vänner. Ibland kan tjejen tycka att de jämnåriga tycker att man är annorlunda och att det därför är lättare att umgås med yngre och äldre vänner. Fast ibland kan de umgås med jämnåriga enkelt men det är oftast om de har samma intressen. I en tidigare forskning om ASD så säger de att tjejer har fler ”pojkintressen”, vilket inte stämmer. Tjejer kan ha vilka specialintressen som helst. En annan forskning visar att tjejer oftast leker två och två och att dem ej vill va för många men eftersom de har vänner så märker vuxna ofta inte att de har kommunikationssvårigheter. Tjejer visar sin hyperaktivitet annorlunda, tjejer har oftast större socialt tryck på dem vilket gör att de tar ut sin hyperaktivitet hemma. Många tjejer har även svårt med skolan i tonåren.

Det var all forskning jag ville ta upp, nu tänkte jag ta upp lite om min ADHD och ASD.

När jag var mindre hade jag inte många vänner, jag hade ca. 1-3 stycken då jag inte gillade eller gillar större grupper. När jag kollar tillbaka på min skolgång så kan jag se att jag var utstött, jag kände mig aldrig det men jag var det. Det var nästan inget annat barn som förstod mig och jag blev frustrerad men höll det inom mig så när jag kom hem kunde jag få utbrott för små saker. Jag lägger och la aldrig energi på att jag var utstött av vissa men det var jag under en stor del av grundskolan. Jag har alltid haft vänner men de jag inte umgicks med som bästa vänner stötte ut mig. Vad jag kan minnas. Jag har haft svårt att nå kunskapskraven p.g.a inlärningssvårigheter och koncentrationssvårigheter. Vilket jag fortfarande har. Jag har alltid varit glömsk. Jag har haft svårt att uttrycka mig och det har jag än idag. Jag har och har haft svårt att förstå andras känslor om de inte säger det rakt ut. Jag fick inte mina diagnoser förrän nu i år. ADHD i våras och ASD i somras. Men jag är inte ledsen över mina diagnoser för jag försöker se dem positivt. Jag går ju Kreativ Kommunikation i skolan och ett av mina ämnen är foto som jag är jätteintresserad av. Jag tror att min ASD gör så att jag under foto-lektionerna kommer kunna koncentrera mig bättre eftersom att kameror och foto är ett av mina specialintressen.

Det var nog allt för detta inlägget. Nu har jag hållit på att skriva i 1 timme så jag orkar inte skriva mer då jag till och med är sjuk. Så det var nog allt. Hejdå!

Back on track

2 september, 2017 av maja 2 kommentarer

 

Hej!

Det var ett tag sen sist! Men jag ska försöka skriva fler inlägg nu!

Jag kollade igenom mina gamla inlägg och hittade ett från när jag gick i sjunde klass där jag skrev vad jag hade för planer om gymnasiet. Då ville jag bli förskolelärare. Jag förstår min tanke och det verkar som ett roligt yrke men i skrivande stund så har jag bara för några veckor sedan börjat gymnasiet och jag har inte valt barn & fritid utan jag har valt något ganska annorlunda. Jag går Estetik & Media med inriktning Kreativ Kommunikation. Det är jätte roligt! Jag har roligare ämnen nu. Jag har t.ex foto, mediaproduktion och film. Det är superkul och jag känner mig nöjd med mitt val! Jag har hamnat i en bra klass och har fått några kompisar, det känns som att jag har gått på gymnasiet längre än typ 3-4 veckor. Innan vi skulle ansöka till gymnasiet var jag osäker på var och vad jag ville gå på men nu när jag kommit in känns det jättebra! Jag har ju själv försökt lisat ut vad jag tycker är roligt och vad man kan   tjäna bra på i framtiden och då kändes detta jättebra!

 

Som sagt så ska jag försöka bli bättre på att skriva oftare men det kommer nog lösa sig! Nu ska jag och familjen kolla på duellen så jag antar att vi hörs en annan dag!

Jag har ADHD

8 maj, 2017 av maja Inga kommentarer

Ja, jag har ADHD. Skäms jag för det? Svar: Nej. Varför skulle jag? Det enda problemet i det här fallet är att jag inte vet vad jag har svårigheter med. Jag har inte fått någon bra förklaring till vad jag har svårt med. Det är väl klart att jag vet lite grann men jag vet inte allt. Det är svårt att inte riktigt veta. Men för varje dag så lär jag mig mer. Så det är bara att fortsätta.

Jag är tillbaka! ❤

26 april, 2017 av maja Inga kommentarer

Hejsan svejsan! Det var ett tag sedan! 😂

Men jag ska förklara lite nu när jag sammanfattat vad som hänt och varför jag varit borta. Sedan mitt senaste inlägg den 15 november 2015 så har det hänt väääldigt mycket. Jag var hemma mycket men jag visste inte varför. Senare till påsken 2016 hände det en sak, jag fick mitt allra första epilepsianfall en natt. Min kusin Emma märkte det men fattade inte vad det var (vilket jag förstår för det hade inte jag heller). Jag fick det nästa natt igen och då filmade hon det och då misstänktes min mamma och moster att det var epilepsi eftersom de också haft det. Mormor fick också lyssna det också och kunde instämma. Sedan gjorde jag EEG och massa sådant och läkaren såg att jag hade epilepsi och jag skulle ta medicin och det har jag gjort sedan den 21 april 2016. Jag har även tagit blodprov vilket jag på riktigt HATAR. Men har inte tagit det på länge nu. Sedan var det möten med skolan om min närvaro eftersom att jag fortfarande var borta. Jag visste inte riktigt vad jag kände. Vi trodde att det var epilepsin men det är jag tveksam på nu. Jag var ju oftast endast orkeslös på morgonen och lite på förmiddagen. Om jag hade haft anfall hade jag märkt det i flera dagar. Jag tror att det var pga skolan, den var stressfull, jobbig och jag mådde inte 100 i skolan. Vilket jag fortfarande inte gör men just nu känns det ju bättre för nu får jag stöd från skolan och går till kuratorn. Men det var inte heller det som var problemet. Allt i skolan var svårt. Plugga, matte, franska och alla ämne var svåra. Vi började prata om ADHD/ADD och jag gick till skolpsykologen och hon skickade mig till BUP för fler tester än de jag gjorde hos henne. Det tog inte så lång tid för oss att få tid då vi fick en psykolog som var ganska ny och inte hade något större schema. Det tog kanske 2-3 månader tills han sa att jag har ADHD med benämning ADD (även om jag tycker att jag är lite hyper 😉). Vi har uppföljningsmöten med skolan om det och om vad behöver för extra hjälpmedel för att lära mig. Eftersom att jag snart börjar gymnasiet så är det viktigt med godkänt i alla grundämnen, såsom svenska, engelska och matte. Matte har jag inte helt godkänt i så det är det vi fokuserar på. Förra veckan så var vi på BUP och pratade med psykologen och skolans kurator och socialpedagog. På det mötet pratade vi lite om det sociala. Så efter mötet så bad han mig, mamma och pappa att stanna kvar medans de andra gick. När de andra gått så säger han ”jag skulle vilja ha kvar er och Maja lite längre”. Det enda jag tänkte då var att det lät lite creepy, vad vill han nu liksom? Han sa att han hörde om det sociala och att han misstänker någon form av autism. ”Autism?” Tänkte jag. ”Jag kan väl inte ha autism? Jag har väl bara socialfobi?”. Det tänkte jag nog för att jag inte riktigt förstod vad det innebär. Jag åkte hem för jag mådde inte så bra den dagen och sökte upp autism och kom in på 1177 vårdguidens hemsida och läste på om det och tänkte, ”Det där är jag i ett nötskal”. Har man autism så måste det ju inte märkas. Det är ju det jag och många andra tror, att det märks. Men jag har verkligen inget emot folk som har det! ❤ Men det känns skönt att man liksom på ett sätt kommer kunna förklara varför jag är som jag är ibland, även om jag inte alltid kan skylla på ADHD så finns det ju tillfällen då man faktiskt måste. På ett sätt hoppas jag att jag har autism eller Aspbergers för jag vill kunna få bättre och mer hjälp så man kan ju hoppas lite men det är ju bra om man inte har det heller. Det var i alla fall det som hänt och jag tror det märks att jag kanske inte mått särskilt bra men detta året ska jag få vila lite mer i alla fall, eller jag hoppas det.

Det var allt! Hejdå! ❤ P.s Hoppas ni fattar 😉